Slow down you move to fast
Sitter just nu och försöker slita blicken från den halva älgen som just nu blir styckad på min diskbänk. Inte direkt men nästan. Sitter och sörjer den förlorade Simon and Garfunkel skiva som är spårlöst borta och lyssnar nu istället på Feeling grovy på youtube. Youtube i all ära, men till mina kära Simon and Garfunkel, duger endast vinyler eller riktigt bra ljud.
Blir för vad dag mer övertygad om att jag verkligen inte hör hemma på 2000-talet. Jag drömmer bort mig i 60-tals filmer, andas 70-talets toner och har den sanna andan som en 80-talist. Ibland känns som om jag är den enda som hoppar runt i raggsockor till riktig musik och är helt övertygad om att daggmaskar faktiskt visst kan vara kära. Jag såg ett tal förut, om en 12 årig tjej som håller ett tal om miljöproblemen.
"The girl who silenced the world for 5 minutes"
Vad gjorde jag när jag var 12? Jag älskade min playahead mer än livet och hoppades mer än någonting att någon skulle köpa Platina Vip till mig. Aldrig hade jag stårt inför oerhört inflytelserika människor och hållt ett tal, som inte bara var bra skrivet, utan otroligt bra framfört. Fan vad jag ska återföra liv i det jag kan och orkar under mitt liv. Det måste finnas någon jag kan påverka.
"If you don't know how to fix it, please stop breaking it"
oh my fucking god. that made me cry.
Du skriver fantastiskt bra, just sayin.