Alla ord, som lätt regn som föll över de tusentals sörjande döttrarna, sönerna, mammorna, papporna, systrarna, bröderna och alla vänner, som gemensamt förlorat något dom aldrig kommer få tillbaka.

Alla ord, försiktigt sagda men så skarpa genom tystnaden, av presidenter såväl som dagisfröknar.

Musiken, som var mer än en uppbyggnad av toner, band ihop budskap och gav känslor som flyger över alla språk och förenar oss på ett sätt som ord inte förmår. Främlingar som bad tillsammans, som kramades, delade sorg och kärlek. Att se en stor stad stanna upp, för att endast höra andetagen från tusentals av människor och det porlande vattnet från minnesplatsen, som i sin tysthet symboliserar tårar från miljontals människor.

Att se all sorg som varit inlindad i silke, och ömt gömd inom varje människa att komma till ytan för en dag.