For a pocketful of mumbles
Satt på bussen imorse och lyssnade på dubstep. Typ den enda genren jag aldrig riktigt förstått mig på. Jag vill ha något man kan humma med till när man lyssnar, eller leta efter mysiga stämmor. Nu känner jag mig som en riktig 2,5 barns mamma med volvo, men jag kan faktiskt säga att det är den enda musiken jag nischat mig på i mer än ett år. Jag har fan lyssnat på precis allt som finns. Reggae, house, klassisk musik och hiphop. Det kommer med årstiderna typ. Vem vill inte ligga på en strand och lyssna på 70 tals pojkar som sjunger till en gitarr på stranden? knappast så man vill lyssna på hård trance när man ligger där och halvsover. Eller vem vill lyssna på hiphop när man går ute bland höstlöven och filosoferar?
Något som alltid funkar är dock mina kära Simon and Garfunkel. Funkar när man går i solen barfota, när man går med gummistövlar i regnet, när man går med vinterkängor och pulsar genom snön och det funkar när man upptäcker knoppar på träden. Jag vet att jag tjatar, men jag vill sprida deras musik till 90-talets ungdomar som är alltför präglade av The Voice.
Yes Janina!