red, blue & white
Jag börjar tro att vara nattuggla är en sjukdom, och tillståndet mörkret och tystnaden får en i är beroendeframkallande. Imorgon ska jag leva. Träffa en vän i haninge, en fin vän, och sedan leva loppan hela natten för att spendera resten av veckan på en båt. Jag ska dessutom göra mig fin, vilket är något som tilltalar mig nu, när jag sitter här i min älskade flanell skjorta, beccas mjukisbyxor, barfota och med håret gömt i något som en gång var en toffs. Det enda som fattas är mitt 3 veckors skägg och min överläpp som luktar snus. Och en yxa.
Fan att jag inte blev en kille. Jag hade varit den där typen som jag själv kan finna så charmig. Lite ostyrigt lockigt hår, lite skäggig eller nej, av min far att döma, groteskt skäggig och som älskar flanellskjortor och starwars. Jag tror dessutom jag hade varit otroligt omogen och groteskt impulsiv. Fast helst skulle jag vara lugn, smart och otroligt djup och bo i min röda klarlackade mustang -71 med alla orginaldelar och bara äga min aukustiska fina gitarr.
Jag skulle däremot inte klara av att försöka på något vis prata med någon tjej. Tjejer är fan omöjliga i dom flesta sammanhangen. Nej, jag skulle vara homosexuell. En homosexuell skogshuggarstarwarskrulltott med bilfetisch.
Något sånt kanske?
Eller sån?
Kanske han?
Fast med störst sannolikhet något sånthär.
Kommentarer
Trackback
