Norge
Imorgon är dagen innan ännu en festivalvecka vilket kommer bli spännande då jag varken har packat eller planerat något. Skjuts ner har jag lyckats fixa med hjälp av en snäll festivaltomte och fickpengar har jag knappt några. Sålänge jag har min kamera, min musik och någon att smsa med så kommer jag långt. Även fast det tar i att skriva något sånt en dag som denna, då mitt hopp för mänsligheten är totalt borta.
Istället för att ägna ett inlägg åt att bifoga min kommentar på facebook som jag skrev i all hast på båten idag angående Norge:
"Jag måste säga att jag tycker det är så otroligt obehagligt och skrämmande. Det har alltid känts så himla avlägset och overkligt men det här har kommit så otroligt nära inpå. Det skiljer bara en landsgräns som inte ens finns där geografiskt sett utan bara i våra huvuden. Vi har i princip samma mentalitet och infrastruktur i Norge som i Sverige. Därför finns absolut ingenting som försäkrar oss i grannlandet trygghet.
Hur ska man våga släppa iväg sina nära och kära, när man inte ens kan släppa iväg landets politiskt engagerade ungdomar på UNGDOMSLÄGER på en Ö utan att en "polis" avrättar unga kvinnor och män som djur?
Jag känner mig så oturligt maktlös, för hur mycket jag än skulle vilja göra någonting så finns det inget jag kan säga, göra eller försöka stoppa, som skulle spela roll i det stora hela. Jag antar att vi bara kan vänta och hoppas på att dagens barn och ungdomar formas utav allt som har med klimatproblem, krig, "politiska" krig och hemskheter att göra, och att vi kanske lämnar denna värld som en värld fylld av respekt och jämnlikhet. Om det är mer än jag som blir äcklad av omvärlden idag, kanske vi blir fler som är beredda att göra saker för att ändra det när vi faktiskt klarar av att stå upp och skrika, och kanske till och med blir hörda."
Jag känner mig så oturligt maktlös, för hur mycket jag än skulle vilja göra någonting så finns det inget jag kan säga, göra eller försöka stoppa, som skulle spela roll i det stora hela. Jag antar att vi bara kan vänta och hoppas på att dagens barn och ungdomar formas utav allt som har med klimatproblem, krig, "politiska" krig och hemskheter att göra, och att vi kanske lämnar denna värld som en värld fylld av respekt och jämnlikhet. Om det är mer än jag som blir äcklad av omvärlden idag, kanske vi blir fler som är beredda att göra saker för att ändra det när vi faktiskt klarar av att stå upp och skrika, och kanske till och med blir hörda."
"if one man can show so much hate, can you imagine how much love we can show together?"
Kommentarer
Trackback
